scorpionmum

Ja där var jag (hmm rättelse: ÄR jag!) Jag insåg det själv efter ett par månader (helt ok att kalla mig trög!!)

Japp jag har ÄNTLIGEN kommit på varför vår familj har de så "crappy" som vi har de! Allt vilar på mig! ALLVARLIGT! De kanske låter lite hårt men DE är verkligen mitt fel denna gången! (hmm rättelse igen: ALLA gånger!)
Hade jag bara haft lite mer "go" och motivation (vilket jag tycker att jkag borde haft!) så hade jag skaffat de där ströjobbet innan denna graviditeten! Men ack nej!!

Så funkar inte MOI! Eller iaf så gjorde jag inte de! Nu har jag haft ett par dagar att rannsaka mig själv och vad jag egentligen utsatt min familj för de senaste halvåret och jag känner att jag MÅSTE ta mig hårt och bestämt i kragen!!

Haha Jag känner att jag även vill ha lite sympati men sen samtidigt så känner jag att detta var rätt åt mig! Kunde blivit värre om jag granskar det närmare! Men men som tur är så har jag och håller jag nu på att ordnar upp de hela för mig! FÖR min familj!

Så där nu har jag vart ärlig så de skriker om de! Jag ska försöka skriva mer om detta "kämpar-året" Då jag själv vill ha ngt att referera till senare i livet då jag har lust att "ge upp"...

Så se detta inlägg som ett lyft och ett sanningens ord! (nu kanske inte så många tittar ner på mig och tycker jag är så dum) hehehe eller så blev de bara värre! Huvudsaken är att jag är ärlig och att NI som läser vet vem jag är och hur de egentligen står till ibland ;) hehehe Men men jag är lite knäpp så förvänta er inte så mkt ;)

//Malinsky!!