Farligt...
Idag kände jag att de blev lite för farligt att fortsätta mitt arbete på skolan.
Sitter just nu i en rätt häftig maskin och den går sååå nedrans fort att man har inte en suck till att reagera om ngt går förfärligt fel...
Man är lite på tårna kan jag säga.. hur som haver så har jag nu gjort tre olika program till denna maskin men idag skulle jag göra ett fjärde och av ngn anledning så fick jag en känsla av att detta inte skulle gå så smidigt som de gjort med dom andra programmen...
När jag gjort färdigt programmet och "simulerat" den flera ggr på datorn (ska man alltid göra för att inte de ska bli fel innan man kör i en detalj)
Så körde jag programmet.. för att vara extra säker på att inget skulle gå åt fanders så tog jag en grej i taget (blockvis körning kallas de!)
Men ändå har jag kvar min känsla i magen och tur var väl de för vi fick akut avbryta två ggr... Första gången pga ingen skärvätska (måste man ibland ha för att kyla ner detaljen och verktyget, blir ju lite varmt annars)
Andra gången så började de glöda och sprätta små, små gnistor... Då vågade inte jag mer och stängde av...
Sen blev jag som alla i en sån "trängd situation"... FÖRBANNAD!
Adrenalinet var högt på mig när jag åkte hem... var retlig och förbannad läänge...
Blev både sur på mig själv och på att läraren inte fanns i närheten och kunde bistå med viktig info inför denna "körning"...
Fy de är som sagt inga leksaker man grejar med och skulle de gå åt fanders så vet man ju inte vad som händer...
En tankeställare som man får rätt ofta... (eller iaf med jämna mellanrum då vi alla där inne är AMATÖRER) Så när jag kom hem så satte jag mig och verkligen njöt av tystnaden och mina barn... Inget känns värt att hänga upp sig på... Jag tänker gå tillbaka till den maskinen imorgon och sparka den i både huvudet och röva...JAG SKA KLARA DE! Men fan va respekt jag har för skiten... Man får vara rädd... Då lär man sig anser jag... //Malinsky!Kommentarer
Trackback