De kunde gått illa!
Dopad till max...
Skitiga barn är väl glada barn???
Hjärnlös men inte hjärtlös...
Svarta fåret...?
Egentid- hett diskussionsämne!
Är detta mitt fel?!
Varför ska jag ändra på mig?!
Antagen-men är det de jag vill??!
Igår satt jag och sökte arbeten som en liten blå...
Visst de kommer bli mkt resor om jag får jobb men de kan ju överväga...
Jag har lite förhoppningar om ett par jobb och jag vill verkligen och för första gången så känner jag att JAG kan ha en relativt stor chans...
Sen kom det ett brev om att jag är antagen och kan komma in och utbilda mig till bilskadereparatör... där kan jag få TYA-kort och annan bra kunskap och bilar måste ju lagas...eller???
Gud jag vill de för att de verkar så jävla kul och användbart men sen så finns ju nackdelen med att jag måste utöka mitt lån till CSN och de vill jag ju helst INTE :(
Känner mig som en vel potta men så är de...
Önskar någon kunde säga till mig ibland att "NÄ tänk efter lite nu!" "Är de så smart??"
Men samtidigt jag gör ju de här för mig och för min familj... eller tar jag i nu??
Suck vad jag känner mig mesig, velig och osäker.... fy mig så ska de inte kännas....
Blir att vänta och känna efter om vad som kan passa bäst för tillfället....
Tack för att ni läser mina tankar och glad midsommar på er alla!
//Malinsky!!!
EgoBoost!
Igår fick jag mig en tankeställare...
Jag tittade på en tjej som oxå hade fått barn, hon såg grådaskig ut och hade mer mage än mig och en unge på typ 1-2år...
Sen gick jag förbi ett fönster och såg mig själv... Jag hade inget smink och inga direkta "finkläder" och ändå såg jag tio gånger piggare och "smalare" än henne... :D
Hemskt att tänka så.... (jag vet!)
Men jag fick en enorm egoboost av detta... Visst de finns en del som jag fortfarande vill träna bort och jag har ju en rejäl mage och (ursäkta uttrycket) röv men jag har ju ändå fått tre barn och jag mår bättre än någonsin...
Piggare och mer alert..
Tror att många inte riktigt kan tro att jag är en trebarns mamma om jag klär upp mig och sminkar mig lite ;)
Så underbart kul att tänka så och de kommer bli ännu bättre när jag gått ner lite till i vikt och fått ett arbete...
Allt börjar ordna sig tycker jag.... Bara man sätter rätt fot framför den andra och tar en stund att fundera innan man utsätter sig för allt för stora risker så går ALLT!
Jag är en annan männsika och jag tänker fortsätta utveckla denna nya roliga, viktminskande männsikan och givetvis ska min familj få vara med... För allt jag gör påverkar ju även dom ;)
Så till alla där ute.. klarar jag de så baskemej klarar ni de oxå... :D
//Malinsky1
CNC-operatör då...
Jippie nu är jag nyexaminerad CNC-operatör...
Lite cooligt att jag för ett år sen inte kunde ett skit om olika metalltyper, toleranser (jo en och annan tolerans har man ju), data styrd maskin körning osv.
Idag kan jag det mesta... Har inte riktig fått "självförtroendet" för de men jag KAN de :D
Kände de idag när jag var tvungen att svarva...
De var bara att knalla dit och göra och ja kunde... Bara tittade på maskinen, riktade in materialet och körde... FAN va bra de blev oxå... Då blev man lite mallig och tänkte (kanske lite diskriminerande,sorry) JAG som tjej KAN de här och jag förstår numera vad dom flesta killar pratar om... :D
Roligt!
Så nu är de bara att ändra CV:t och leta jobb och förbättra framtiden för min "lilla" familj... :D
// Lycklig Malinsky!!
Är vi dom första som gör detta??!
Fy vad de krånglar och fy för myndigheter och en del fackmän i samma kategori...
Så här är de...
Jag pluggar ju och kände att jag MÅSTE göra färdigt...(de är ju en del i lån osv och jag gör ju detta för att få jobb för mina barns skull..) Så jag blev ju tvungen till att gå tillbaka kort efter förlossningen..
De gjorde ju inget då min sambo tidigare i år blev av med jobbet och är nu arbetslös så han gav mig valet att gå färdigt och ta handom Gruffalon ;) (underbar sambo jag har va!!??)
Hur som haver så funkar allt hemma och sambon sliter och står i och har nog upptäckt en del nya sidor hos sig själv och barnen...
Men sen kommer de jobbiga...
Han fick nyligen veta av försäkringskassan att han inte får några pengar mer än för dom tio första pappadagarna :/
WHY sa vi som hade förberett det mest inför detta....
Som svar fick vi att han står inte som PAPPA till Gruffalon :(
Återigen: WHY??????
Svaret fick vi ganska fort av försäkringskassan om att skatteverket inte fått faderskaps registreringen....
Meeeen.... vi skicka ju in de för typ en månad sen och i samband med de så skicka vi ju in om föräldrapenning för sambon oxå...
Då har den late jäveln på IFO på kommunen INTE orkat hämta vårt brev ifrån brevlådan och registrera detta till skatteverket... *MORR*
Så nu när vi ringde och bad honom göra de så blev de såååå jobbigt för honom att åka och fixa detta...
Sicken människa...
Ska de vara såå svårt??
Har dom aldrig varit med om att pappan tar barnet "först"???
Är vi dom första som lyckas med detta??!
Tycker verkligen att vi förtjänar JÄMNSTÄLLDHETS BONUS efter detta....
Nu är allt ordnat men vi förväntar oss mer krångel och är beredda på en fajt som heter duga.. Men snart ordnar de sig med de oxå då jag snart tar examen och kan "ta över" hemma...
Suck för en del myndigheter och deras "pappersarbete"....
//Malinsky!
Kan man lämna in den på lagning??
Börjar känna att psyket börjar svikta och ge med sig...
Jag menar de slits ju och testas hela tiden....
Först så är de trotsiga barn, skolprestation och kom ihåg... Sen är de även amning och omvårdnad...
T.ex. Har en som pikar mig VARJE dag om hur dålig mamma/moders instikt jag måste ha eftersom jag går iskolan och "skiter" i min nyfödde son :( Men samtidigt så säger denna personen att de är jävligt bra att jag inte "slösar bort lånet och en bra utbildning"
Jag FÖRSÖKER att inte ta åt mig och stärka mitt psyke... men på nått sätt så tränger de igenom...
Sen får jag ofta höra att sambon mår så dåligt av detta och inte orkar.... (visst de är jobbigt med tre barn och jag försöker avlasta och snart kan jag hjälpa honom heltid) Men de är åter igen MITT FEL!!!!
Jag säger inte att sambon är oduglig.. herregud han kan mer än mig.... <3
Och där kommer vi till de sista som gör mitt psyke väldigt svagt...
Försöker som sagt att avlasta allt jag kan när jag är hemma, men de tar styggt på psyket när Gruffalon skriker och skriker efter mat och närhet från mig (vilket han mer än gärna får!) Men på nått sätt så duger inte de iaf...
Att se att även om jag gör som jag känner är rätt och de Gruffalon behöver så duger jag inte :(
Jag kan säga att psyket måste få komma in på "lagning"...
Men jag kan ju inte lägga av nu... Bara bita igen och fortsätta framåt... Jag menar de blir väl bättre??!
Eller?
Som sagt mitt psyke är inte riktigt till 100% starkt men jag måste ju kämpa och försöka knuffa undan såna där grejer för min familjs skull... De löser ju sig alltid ändå.... Tar bara längre tid att gå i motvind....
SORRY jag klagade!!!
///Malinsky!
Fingarna i kläm...
Åh herre jävlar.. Ja jag vet jag svor... och de med STORA bokstäver idag...
Idag blev jag rädd.. uppriktigt rädd och fick lite dåligt samvete...
Trodde de skulle vara en vanlig dag på skolan men där hade jag fel...
För efter lunchen så stod jag och kurskompisen och filade till kanter på våra detaljer då jag hör något....tittar upp och möts av två ENORMA rådjur ögon (och då menar jag inte söta, gosiga bambi ögon) utan skräcken själv..
Mitt emot mig står nämligen en 16-17 årig "pojke" och svarvar något i maskinen... Fast nu står han inte upp.. Han typ sitter/hukar sig i en onormal ställning och jag ser att munnen formar något ord... Går närmare för att höra vad han säger då jag ser att han sitter fast!!!!
HAN SITTER FAST I SVARVEN!!
Hela (ursäkta språket) JÄVLA armen sitter lindad runt detaljen som han nyss stod och arbetade på...
En arm ska inte se ut så tänkte jag och skrek efter läraren... Läraren trodde jag skämtade och fattade ingenting...
De var dom längsta minuterna, eller var de sekunderna i mitt liv tror jag....
Vi fick loss honom och såg att armen var BRUTEN typ fem centimeter ifrån handleden och han har flertalet skärsår och skrapsår på hela underarmen.... ÅH min gud...
Vi fick in honom till lärar-rummet och satt honom på en stol... Då han blev likblek.. då blev jag rädd för att han skulle svimma, men han var nog full i adrenalin för han var kolugn och skämtade lite...
Ambulansen kom fort och de var ett jäkla liv ett tag (dom rätta ju till armen på plats)
Då märkte jag och kurskamraten att vi nog blivit lite chockade för vi blev skit trötta och skakiga....
De enda jag tänkte på var att OM jag bara fattat vad han sa med en gång istället för att stå där som ett skrämt rådjur.... Fyyyy...
Jag hoppas han mår bra.... För jag gjorde INTE de efter detta äventyr....
Jag är verkligen inte fräck, tuff eller kaxig i såna situationer... Men jag är glad om jag "räddade" honom ifrån värre grejer...
Skulle kunna somna nu pga alla händelser men samtidigt kan jag inte för jag ser bara dom där rådjurs ögonen som är fulla i skräck...och armen som är felvinklad!
USCH!!!!
//Malinsky!
Sova-går de att äta?! ;)
Hahaha i natt var de det ultimata testet för mig...
Så underbart att vara totalt slut och sen få tillbringa halva natten uppe pga amning och "picnick" med smörgås och skrik och gråt... SÅ underbart att vara mamma vid dom tillfällena...
De värsta var inte att ta hand om barnen, de var mer vetskapen att man skulle upp tidigt och sen vara klar i huvudet för att köra enorma maskiner :P
Jag kände ju mig inte direkt "säker makinförare" idag :/
Men efter en kopp kaffe och lite skratt så var man "fit for fight" igen.... men de var bra kämpigt!
Har ju inte direkt fått ÖVERSKOTT av sömn de senaste... Men jag ska väl inte klaga kanske...
Kunde väl vart värre... Får väl se hur sömnen blir i natt...
Sov gott //Malinsky!
Är jag skadad?
Fick mig en tankeställare idag... Satt runt ett bord där alla paren antingen ÄR gifta eller SKA gifta sig och sen lilla jag som faktiskt njuter av mtt sambo liv...
Jag menar att jag tycker jag har de bra som jag har de... Visserligen blir de lättare när man har barn och delar ALLT, lag-mässigt sett... men jag ser ändå ingen "nytta" med de...
Jag menar att jag skulle ju inte sagt NEJ om jag fick frågan (igen) ;) men jag är nog lite skadad efter morsans och farsans skiljsmässa... (tog åt mig mkt pga de, trodde bla.att de var mitt fel!) Får alltid känslan av att dom som gifter sig dömmer sig själva till skiljsmässa typ...
Ja jag vet fegt att tänka så och att jag kanske missar mkt pga de men de är tyvärr en sorts rädsla jag har.. Är rädd att mina barn ska känna samma skuld som jag kände...
Jag vet ju att de inte var mitt fel och att de var bäst så för alla parter men tyvärr har jag något psykiskt "brännmärke" av detta... (SKYLLER INGET PÅ MINA FÖRÄLDRAR!)
Men idag fick jag mig som sagt en tankeställare och funderade på att ta tag i mitt "spöke"... Tänka om och ändra attityd emot giftermål.. Jag menar de handlar ju faktiskt om fler än mig själv just nu.
Tror dock inte att sambon har lust att fråga igen efter ett visst antal "frågningar" :P (jaaaa jag vet jag är knäpp!)
Tänk då hur min sambo mår och tycker efter ett visst antal nobbningar :P USCH vad jag skäms... Men de är som sagt min spärr, min rädsla som stoppar mig...
Men som sagt.. när man minst anar så kanske jag slår till på stort och frågar själv...
men INTE detta året då ALLA verkar gifta sig och jag orkar inte tjat om fler giftermål....
De räcker med dom som jag får gå på ;)
//Malinsky!
Jag känner mig lite utanför...
Hmm de är faktiskt VÄLDIGT konstigt att vara mamma och inte veta riktigt vad ens egna barn gllar/vill göra längre... Ännu mer konstigt är när sambon hoppar in och förklarar bättre än vad en annan kan för barnen om vad som ska hända/precis hände...
Helt otroligt!
De är som om att jag och sambon bytt plats... Alltså jag är den stränga/smått elaka "pappan" som kommer hem efter en arbetsdag och ÄNDÅ orkar leka med barnen (har fått grym respekt för pappor som gör detta varje dag!)
Och sambon är den hårt arbetande "hemmafrun" som diskar,städar och håller ordning hemma innan jag kommer hem.
Allt detta håller han ordning på OCH håller även igång barnen.... (dom är ju ändå TRE!!!!)
Jag är grymt imponerad av oss... Jag menar jag är mer impad av sambon då han kämpar och kämpar. Blir till och med lite sur när folk bara berömmer MIG för att jag ORKAR vara borta från mina små...
Men de handlar inte om de.. de handlar om sambons stora insats.. Jag menar han har inga bröst och kan sitta och tröst amma eller ge mat bara SÅ DÄR... Han måste ju först värma upp och jag menar ifrån iskub till kroppstemperatur MEDANS två andra huliganer springer runt och härjar...
DE KALLAR JAG STYRKA!!!!
Jag får ju smått panik bara jag tänker på allt de där... Herregud jag får ju bara panik när jag inte kan hjälpa Mini Monster på toaletten när jag sitter och ammar....
Jag tycker att dom berömmer FEL person... De är min SAMBO som borde få såå mkt mer...
Ja jag vet.. har klagat en del på honom men DETTA kan han... FAN vilken super hjälte till sambo jag har....
Han och barnen är anledningen till att jag orkar ( och givetvis goda vänner och släkt!)
Så pappor ute i samhället som känner att ni har dåligt samvete för att ni inte är hemma så mkt med barnen.. DET HAR JAG MED!!!! Vet precis vad ni gått igenom eller vad ni kommer gå igenom...
SEn kan jag även säga att om ngn funderar på att vara hemma som pappaledig så KLARAR NI/DU de galant...
Ni är allt mer "kvinnliga" än vad ni tror ;)
//Malinsky! (älskar min familj mer och MER för varje dag, trots all trots som pågår inom dessa väggar!)
Måste man klaga???
Jag funderade idag efter en incident, om man har en "klagonerv" eller nått??
För min "klagonerv" har tydligen hamnat snett eller nått...
Är de medfött att man känner ett behov av att klaga ibland? Även om man har de ganska bra?!
Ibland kliar de illa i "klagonerven" och jag skulle sååå gärna vilja lägga mig ner och göra som barnen bara skrika och slå...
Men jag har ju även insett att klaga hjälper ju inte.. Inte i långa loppet.. bättre att ta tag i de med en gång.. Men ibland ger jag upp lite, lite och klagar röven av mig.... (i tystnad) INGEN gillar ju en klago kärring :P
Måste man klaga eller är de bara ett "mänskligt/socialt påfund"??? :P
Trött är jag däremot på allt klagande och på att själv inte kunna få klaga lite.... (vill ju egentligen inte klaga heller)
Hahaha sicket dilemma va?? ;)
Jaja man kan väl säga att jag "klagat" av mig nu då xD hahahaha...
//Malinsky
Hur ska jag beskriva denna dagen??
Hmm jag sitter och funderar på hur jag ska enklast sumera denna dagen.. Den har varit full med allt möjligt idag..
Intriger, gräl,barn, framtids planer och framsteg...
Helt otroligt kan ju tro att jag upplevt ett helt liv bara idag...
Först till intrigerna och grälet... (nej de är INTE mellan mig och sambon) utan GUBBARNA på skolan... :/
Så mkt bekymmer dom har och skvaller.. trodde jag och kompisen var "värst" eftersom vi är tjejer...men neeeej!!!
Jösses vad mkt skitsnack de varit idag och de värsta av allt är ju att dom stressar ju upp dom stackars gymnasie killarna med all skit... Ta reda på riktigt fakta och fyyy vad gott de ska bli att slippa dom efter detta...
Sen över till barnen... Mini Monster är inne i ngn härlig period och känslorna åker berg-och-dal-bana HELA tiden...
Han testar även hur långt han kan dra sambons tålamod och gränser (då han är hemma med barnen på heltid nu)
SÅ INTE underbart ibland att komma hem till fullt krig men jag måste ju ge sambon en chans att bli "normaliserad" ngn gång på dagen :P
Vet ju själv vad jobbigt de kan vara...
Sen över till framtids planerna...
Funderar ju på att plugga lite till, tills jag hittat ett jobb.. Bara för att ha ngt att göra och för att inbringa pengar OCH för att öka mina chanser på jobb fronten... Så jag var inne och hämtade en ansöknings blankett... Sen om man kommer in återstår ju att se ;)
Haha efter denna utbildningen så kanske man är "portad" xD hahahahaha.....
Sen till framstegen....
Känner att jag har gjort stora framsteg.... hahaha nä de handlar inte om de, de handlar om GRUFFALON :D
Han växer som ett monster ;)
Ökar runt 200 gram per vecka och växer på längden ungefär en halv centimeter i veckan.... Helt otroligt!
Så underbart att se att han mår så bra trots mina (många) tvivel om amning o ork...
Fick så mkt imponerande blickar och kommentarer från vår BVC-sköterska idag så jag trodde jag skulle spricka av stolthet...
Hahaha de roliga är att jag sög åt mig allt som handlade om Gruffalon men när hon berömde mig och min "styrka" så fnös jag bara o fick VÄLDIGT selektiv hörsel.. (kommer inte ihåg vad hon sa faktiskt :S) Hahaha...
Tro mig om ni vill....
Så denna dagen har innehållit de mesta ;)
Nu blev jag ytterst sugen på att tatuera mig då min kära syssling VANN en tatuerings sittning.. åh vill ju oxå....
Vill ju sätta dit gruffalons namn på armen och lite annat smått o gott.. men de får bli EFTER körkortet.. ;)
De börjar bli ett slut på min "tunnel" :D
//Malinskty!
Inte som alla andra...
Idag har man haft riktigt låg humor och dålig hjärnverksamhet ;) hahaha...
De var nästan pinsamt i slutet av dagen ;) Men guud så roligt jag har haft :D
Kommer verkligen sakna mina kurs kamrater... eller ja dom flesta iaf ;)
Sicket folk man lärt känna... Folk man inte trodde var som dom är osv.
Jösses!!
Såg här om dagen att de fanns fler yrkesutbildningar som kan vara lite intressanta :D
Funderade på att söka men sen ångra jag mig och kände att de kan vara gott att vara "hemma"... Dessutom jag är ju inte jätte förtjust över tanken på att "låna upp" ännu mer pengar :P Men sen är de ju rätt gott att få en "fast inkomst"!
Gud tankarna runt detta går på högvarv och jag velar fram och tillbaka... :/ Jag menar jag kan ju vara hemma men när jag även KAN göra nytta så suger ju de lite mer....Lutar mer åt utbildning idag och en "fast ekonomi" ett tag till... Jag menar marknaden är ju som den är och jag vill ju ge de bästa till mina små monster...
JAG VILL JOBBA.. misstolka mig rätt där... och jag VILL vara hemma med mina små godingar.... Men framtiden är närmare än vad man tror och jag vill vara förberedd :P
Hmm är de ngn mer än jag som tycker att en till utbildning vore ok eller är jag ute och cyklar på djupt vatten??!
Suck vad jobbigt :P Varför kan inte såna här val vara lite enklare (kanske för att man SKA tänka efter före,pucko!!) Hahahaha....
Känner mig som en riktig vel-kärring...och jag känner samtidigt att jag har inte riktigt tid till att "flumma" och "vela" längre.... Hmm har en stund till att fundera på detta...
Vill ju inte kasta mig in i ngt "onödigt och förhastat"....
Fundersam...
//Malinsky!
