scorpionmum

Börjar känna att psyket börjar svikta och ge med sig...

Jag menar de slits ju och testas hela tiden....

 

Först så är de trotsiga barn, skolprestation och kom ihåg... Sen är de även amning och omvårdnad...

 

T.ex. Har en som pikar mig VARJE dag om hur dålig mamma/moders instikt jag måste ha eftersom jag går iskolan och "skiter" i min nyfödde son :( Men samtidigt så säger denna personen att de är jävligt bra att jag inte "slösar bort lånet och en bra utbildning"

 

Jag FÖRSÖKER att inte ta åt mig och stärka mitt psyke... men på nått sätt så tränger de igenom...

 

Sen får jag ofta höra att sambon mår så dåligt av detta och inte orkar.... (visst de är jobbigt med tre barn och jag försöker avlasta och snart kan jag hjälpa honom heltid) Men de är åter igen MITT FEL!!!!

 

Jag säger inte att sambon är oduglig.. herregud han kan mer än mig.... <3

 

Och där kommer vi till de sista som gör mitt psyke väldigt svagt...

Försöker som sagt att avlasta allt jag kan när jag är hemma, men de tar styggt på psyket när Gruffalon skriker och skriker efter mat och närhet från mig (vilket han mer än gärna får!) Men på nått sätt så duger inte de iaf...

 

Att se att även om jag gör som jag känner är rätt och de Gruffalon behöver så duger jag inte :(

 

Jag kan säga att psyket måste få komma in på "lagning"...

Men jag kan ju inte lägga av nu... Bara bita igen och fortsätta framåt... Jag menar de blir väl bättre??!

 

Eller?

Som sagt mitt psyke är inte riktigt till 100% starkt men jag måste ju kämpa och försöka knuffa undan såna där grejer för min familjs skull... De löser ju sig alltid ändå.... Tar bara längre tid att gå i motvind....

 

SORRY jag klagade!!!

///Malinsky!